fredagsfighting
Precis hemkommen från ett karatepass. Ikväll gick det lite bättre med kondisen men teknikerna känns väldigt slöa. Det känns absolut inte som för 1½-2 år sen och jag kände under kvällens träning att jag blev lite frustrerad. Det var svårt att hitta rätt avstånd, svårt att nå, svårt att bestämma sig för att slå. Det känns lite jobbigt, men å andra sidan känner jag hela tiden att jag har koll på mina motståndare och vet hela tiden när det är bra lägen att kontra.
Jag har hittills varit väldigt bra offensivt men svagare när jag får kontringsläge och svagare defensivt. Det känns som att det har vänt nu och jag känner mig mycket starkare i kontringslägen än tvärtom. Nästa vecka blir det träning i princip varje dag, jag känner verkligen att jag behöver det och jag kan finslipa en hel del genom bara en veckas träning. Bjuder snart på lite karatetränings-videos.
/Emma
Jag har hittills varit väldigt bra offensivt men svagare när jag får kontringsläge och svagare defensivt. Det känns som att det har vänt nu och jag känner mig mycket starkare i kontringslägen än tvärtom. Nästa vecka blir det träning i princip varje dag, jag känner verkligen att jag behöver det och jag kan finslipa en hel del genom bara en veckas träning. Bjuder snart på lite karatetränings-videos.
/Emma
Hatkärlek
Hemkommen från träning. Jag har sedan ett tag tillbaka haft lite svårt att få i mig något både före och efter träning. Har försökt hitta en balans och bara äta lätt och gärna 1½ timme innan träning. Efteråt försöker jag få i mig något så snabbt som möjligt. Idag blev det torsk och wokgrönsaker, både före och efter. Torsk är sjukt underskattat. Jag älskar det.. Kryddat med vitpeppar är det grymt! Man kan även koka lite soppa på torsk, wokgrönsaker och grönsaksbuljong. Grymt enkelt och gott.
Vet inte om jag vill prata om hur träningen gick idag eller om jag bara ska glömma det och ta igen nya krafter inför fightingpasset. Så illa kändes det, haha. Har ju varit sjukt självsäker fram tills nu att det inte ens behövs mycket träning inför SM. Så har det varit innan när jag inte riktigt har känt mig på topp. Då har jag ändå haft grundkonditionen att plocka fram. Sedan la jag på lite vilja på det och så gick det hela vägen oftast.
Nu: Jag hade viljan men kroppen sa ifrån. Var på väg att spy halvvägs in i träningspasset. Min förkylning kanske inte hade gått över än eftersom att jag inte kände igen mig själv. Jag flåsade som en 80 åring och benen kändes som spagetti. Förkylning och flåsande kanske kan vara okej, men benen då????! Resten kändes bra, teknikerna och timingen, men kondisen och benen som sagt.. Inte okej.
Jag kan säga att jag inte är lika självsäker just ikväll men ni som känner mig vet att jag är bäst när det väl gäller så jag får hoppas att jag inte har tappat det iaf. Det är sjukt att jag har gjort så här mot mig själv och jag blir så arg när jag tänker på att jag har tagit en alldeles för lång paus.
Tränade ju på en ny klubb idag, och jag brukar oftast känna direkt ifall det känns bra eller inte och jag kan lugnt säga att jag kommer spendera mycket tid på den här klubben. Jag blir förvånad när en tränare är intresserad av att veta vad man har för framtidsplaner, hur man vill satsa, vad jag vill träna mer på och att man säger att vi ska sätta oss ner och prata om en plan för mig. Det låter kanske konstigt för er att jag uppskattar en sådan sak, när det egentligen är något fullt naturligt och en ledares uppgift, men jag är faktiskt inte van vid detta.
Karate är en konstig sport på många sätt och för att förklara närmre hur jag känner så kan jag dra ett exempel på något som hände idag medan jag satt och väntade på att träningen skulle börja. Det springer ut en liten kille på kanske 6 år från barnträningen med tårfyllda ögon och sätter sig brevid mig.. Hur mår du, vad har hänt? frågar jag. "Jag vill aldrig mer träna karate igen" får jag som svar.. Haha, lite komsikt och jag försökte verkligen tänka på vad jag skulle säga den här lilla killen, men det enda jag fick fram var: nä, du kanske ska börja spela fotboll istället?
Jag har verkligen en hatkärlek för den här sporten, men som sagt. Jag är fast och tänker inte sluta :)
Nu tänker jag lägga mig och ladda för ny träning imorgon.
/Emma
Vet inte om jag vill prata om hur träningen gick idag eller om jag bara ska glömma det och ta igen nya krafter inför fightingpasset. Så illa kändes det, haha. Har ju varit sjukt självsäker fram tills nu att det inte ens behövs mycket träning inför SM. Så har det varit innan när jag inte riktigt har känt mig på topp. Då har jag ändå haft grundkonditionen att plocka fram. Sedan la jag på lite vilja på det och så gick det hela vägen oftast.
Nu: Jag hade viljan men kroppen sa ifrån. Var på väg att spy halvvägs in i träningspasset. Min förkylning kanske inte hade gått över än eftersom att jag inte kände igen mig själv. Jag flåsade som en 80 åring och benen kändes som spagetti. Förkylning och flåsande kanske kan vara okej, men benen då????! Resten kändes bra, teknikerna och timingen, men kondisen och benen som sagt.. Inte okej.
Jag kan säga att jag inte är lika självsäker just ikväll men ni som känner mig vet att jag är bäst när det väl gäller så jag får hoppas att jag inte har tappat det iaf. Det är sjukt att jag har gjort så här mot mig själv och jag blir så arg när jag tänker på att jag har tagit en alldeles för lång paus.
Tränade ju på en ny klubb idag, och jag brukar oftast känna direkt ifall det känns bra eller inte och jag kan lugnt säga att jag kommer spendera mycket tid på den här klubben. Jag blir förvånad när en tränare är intresserad av att veta vad man har för framtidsplaner, hur man vill satsa, vad jag vill träna mer på och att man säger att vi ska sätta oss ner och prata om en plan för mig. Det låter kanske konstigt för er att jag uppskattar en sådan sak, när det egentligen är något fullt naturligt och en ledares uppgift, men jag är faktiskt inte van vid detta.
Karate är en konstig sport på många sätt och för att förklara närmre hur jag känner så kan jag dra ett exempel på något som hände idag medan jag satt och väntade på att träningen skulle börja. Det springer ut en liten kille på kanske 6 år från barnträningen med tårfyllda ögon och sätter sig brevid mig.. Hur mår du, vad har hänt? frågar jag. "Jag vill aldrig mer träna karate igen" får jag som svar.. Haha, lite komsikt och jag försökte verkligen tänka på vad jag skulle säga den här lilla killen, men det enda jag fick fram var: nä, du kanske ska börja spela fotboll istället?
Jag har verkligen en hatkärlek för den här sporten, men som sagt. Jag är fast och tänker inte sluta :)
Nu tänker jag lägga mig och ladda för ny träning imorgon.
/Emma
Match mot Mexiko
Shotokan är en stil inom karate och den stilen jag utövar och tillhör. När man åker på ett mästerskap inom detta så tävlar man i matcher om 2 poäng vilket betyder att egentligen vem som helst kan vinna. Får man in en klockren träff, ett svep, eller en spark så kan detta betyda att man får en ippon (betyder i princip att man får 2 poäng) och vinner matchen direkt.
Så inom Shotokan kan det vara väldigt små marginaler som gör att man vinner. Det gäller därför att inte göra några misstag och oftast så är dessa matcherna ofta väldigt enkla och man experimenterar sällan med svårare tekniker, utan tanken är att man ska göra det så lätt som möjligt för sig. Här under är ett klipp från Shotokan-VM i Mexiko där jag möter en duktig mexikanska. Hon är kortare än mig och rör sig väldigt kvickt men jag vinner med 2-1 på väldigt enkla men bestämda tekniker.
Så inom Shotokan kan det vara väldigt små marginaler som gör att man vinner. Det gäller därför att inte göra några misstag och oftast så är dessa matcherna ofta väldigt enkla och man experimenterar sällan med svårare tekniker, utan tanken är att man ska göra det så lätt som möjligt för sig. Här under är ett klipp från Shotokan-VM i Mexiko där jag möter en duktig mexikanska. Hon är kortare än mig och rör sig väldigt kvickt men jag vinner med 2-1 på väldigt enkla men bestämda tekniker.
dagens träning
Ikväll kl 19 ska jag bege mig till Kviberg i Göteborg och träna med Kanzen Karate för första gången. Känns ju tråkigt att jag inte har kunnat ta mig dit på hela terminen men idag är det lite mer än 2 veckor kvar tills SM i Botkyrka och fram tills dess kommer jag mestadels träna själv men även på Kanzen Karate och även på Gothia Kampsport. Det kommer bli karate idag och nästa vecka blir det måndag, tisdag, onsdag, torsdag. SM-veckan blir det måndag, tisdag, onsdag och vila två dagar innan det är dags.
Detta är i princip all karateträning jag har lagt ner inför SM. Eftersom att jag bestämde mig så sent som för 2 veckor sen att jag skulle ställa upp på SM så har det inneburit lite snabba puckar. Kommer köra en viktklass över min egen och hoppas efter detta att kunna gå ner till min egen vikt som kommer kännas bättre. Om inte i karatesammanhang så kommer det kännas bättre överhuvudtaget när jag går ner en 5-6 kg och kommer ner till samma vikt som för två år sen. 5-6 kg av dålig kost, lite träning och mycket fest mår ändå ingen bra av!
Har dock inte haft lust att stressbanta inför SM utan har på denna korta tiden istället tänkt satsa på att äta ordentligt för att undvika att bli sjuk och svag. Efter SM tänker jag iställlet påbörja min diet som kommer bestå av ISO-diet och BRA mat. Ni kan läsa mer om det efter 5 december, jag påbörjar mitt nyårslöfte redan då! :) Varför vänta?
/Emma
den 17 november 2011
Jag sätter igång den här sidan då jag har så många olika intressen att det känns fel att blanda att i en och samma blogg. Det här är min blogg och träningssida och gjordes med syftet att samla alla mina tränings-, tävlings- och karateerfarenheter på denna sida. Efter 2 års vilande från karaten så är tanken att jag ska slå till igen och komma tillbaka. Karate är en svår sport att hålla på med ekonomiskt och för att kunna få ihop en karriär som elitidrottande samt studerande, SAMT arbetande så krävs lite hjälp i form utav sponsring, förstående chefer samt bra planering.
Det är min passion för karate, träning och tävling som gör att jag vill tillbaka. Det är en svår sport att utöva och tävla inom. Det kommer många motgångar och många gånger vill man slänga in karatedräkten och aldrig se tillbaka igen. Men är man fast så är man, då återvänder man alltid till kampsport. Hungrigare och mer beredd att ge allt. Bara för sin egen skull och med ingen annan vinst. Jag kommer att titta tillbaka på det här inlägget varje gång jag känner att motivationen och orken sviker. Då ska jag minnas hur det kändes just NU och varför jag ville det här.
/Emma
